Kansliet möter: David Almqvist, Regionstyrelsen GF Norr

Häng med oss på en liten sommarturné runt om i regionen där vi under ett antal veckor får träffa olika personer inom gymnastiken i norr. I sommarturnéns sista stopp möter vi David Almqvist från Boden.

Hej David!

När jag satt och försökte välja ut några personer att intervjua på den här sommarturnén så var min ambition att hitta en härlig blandning människor vad gäller både roller och olika inriktningar inom gymnastiken. Vi har nu kommit till den allra sista intervjun och du är den första jag pratar med som har ett uppdrag som ledamot i vår egna, regionala styrelse. Sen är du också den första jag pratar med som sysslar med det som många tycker är rätt så coolt, nämligen parkour och tricking. Berätta gärna lite om din bakgrund inom gymnastiken och hur det ledde till ett engagemang på regional nivå?

Ja, jag var rätt gammal när jag började med tricking. Det var i gymnasieåldern, så jag skulle gissa att jag var runt 17 år. Jag hade en kompis i Boden som kände Alexander Nilsson, en kille som hade tränat tricking när han var yngre. Jag fick följa med min kompis och träna på någon gräsyta med Alexander och tyckte det var jättehäftigt. Jag ville lära mig mer och det hela ledde till att vi startade upp en trickinggrupp i Bodens Gymnastikklubb. Jag minns första gången vi fick träna i Ing3-hallen i Boden och vi tänkte ”wow – man kan vara på ett mjukt golv” och sådana grejor, och då var det ändå bara cheerleadingmattor - så inget golv med svikt eller så.

När vi skulle starta upp gruppen fick vi gå Baskurs barn och ungdom med Marie Hedman Alainentalo och Eva Larsson i Boden – och jag minns inte riktigt hur det gick till, men jag tror det var Marie som ringde upp oss i efterhand och ville ha med både mig och Alexander i den dåvarande barn- och ungdomskommittén för GF Norr. Så man kan säga att kommittén blev första kontakten med förbundet.

Hade du hållit på med några andra idrotter innan dess?

Jag spelade fotboll tills jag var ungefär 15 år. Utöver det har jag åkt mycket snowboard och tränat själv, jag har alltid tyckt om att träna.

Jag vet ju att ni inte är aktiva i Bodens GK längre. Vad hände sedan?

Nej precis, efter några år flyttade Alexander till Stockholm. Jag började plugga på LTU (Luleå tekniska universitet) och i samband med det kände jag att jag behövde dra ned på tränarskapet ett tag, samtidigt som jag gärna ville fortsätta vara aktiv som utövare. Då fanns det en grupp i Lulegymnasterna som framförallt hade parkour, men de var såklart inte fastlåsta vid att man inte också fick träna tricking. Det var en mixedgrupp med tjejer och killar, ungdomar och uppåt som tränade tillsammans och hade jättekul. Därefter blev jag också tränare i Lulegymnasterna, men de senaste åren har jag pluggat på distans och bott i Umeå med min flickvän som studerar här. Jag hann vara aktiv i Umeå GF i någon månad innan Corona kom, och min grupp har inte kommit igång sedan dess.

Är planen att fortsätta i Umeå GF?

Jamen det är det, först och främst som utövare, men sedan brukar det lätt bli så att man också blir tränare. Min uppfattning är att många tränare inom parkouren generellt utövar sporten själva också. Planen är att även bli klar med studierna i år, så vi får se vad som händer sedan och vart vi hamnar någonstans.

Du tränar parkour också?

Ja, det blir lite så när vi varit en blandad grupp som tränar tillsammans. Men jag skulle säga att det är tricking som jag brinner för.

Min uppfattning är nog att rätt många inte riktigt vet skillnaden mellan parkour och tricking, tror du det stämmer?

Utanför gymnastiken vet nog de allra flesta inte ens vad tricking är. Inom gymnastiken däremot, tror jag faktiskt att många nu börjar förstå skillnaden.

För dom som inte vet. Hur skulle du beskriva tricking?

Man kan säga att det är som en mix av gymnastiska volter och skruvar, och kampsportinspirerat framförallt genom olika typer av sparkar. Jag skulle säga att det är karaktäristiskt med enbenslandningar och hopp, med fokus på att göra olika kompinationer där man ”kedjar ihop” olika rörelser på ett spännande sätt.

Visst stämmer det att du har tävlat SM i tricking en gång?

Haha, jag måste säga att jag inte var så intresserad av att tävla. Jag ville mest vara där, se och få vara en del av det ”community” som fanns på plats. Och såklart få se väldigt duktiga ”trickare” med egna ögon som jag aldrig hade gjort innan. Man kan kolla på youtube och så, men det blir mer verkligt om man får se en person göra tricken ”IRL”.

Jag kommer ihåg att det var ett videokval till tävlngen, så man skulle helt enkelt skicka in en film på sig själv. Alexander tyckte att jag skulle skicka in, så jag gjorde det och hamnade på reservlistan. Där och då tyckte jag väl att det var lite tråkigt att inte få tävla, men samtidigt tyckte jag det kändes kul att bara få åka dit och titta på. Sedan rätt var det var så blev det några avhopp och jag fick en plats i tävlingen. Så jag gick väl dit och hade kul kan man säga. Överlag är jag ingen tävlingsmänniska. Om man pratar mer om trickingkulturen så finns det något som kallas gatherings, vilket jag tycker är betydligt roligare. En gathering är som ett träningsläger.

Du är den enda manliga ledamoten i GF Norrs styrelse, ett uppdrag som du haft i drygt två år. Vad är dina tankar om det uppdraget?

Ja, jag har fått lära mig och lär mig fortfarande väldigt mycket nytt. Det är mycket förkortningar och annat som diskuteras så jag sitter ofta och googlar under styrelsemötena, haha. Ett exempel är hur hela idrotten är uppbyggd och fungerar, hela vägen från RF (Riksidrottsförbundet) till SF och SDF (som GF Norr är).

Jag försöker fortfarande leta efter vad jag kan bidra med och hoppas jag kan bidra med något. Vi har en hel del projekt och grupparbeten som vi startat upp sedan årsmötet, det känns lovande och det känns som att vi gör viktiga saker.

Om vi återgår till parkour och tricking och försöker se på den verksamheten ur ett regionperspektiv. Hur ser du på den och vad tycker du att vi behöver fokusera på nu eller arbeta för att utveckla?

Ja, parkour verkar vara mest populärt, i alla fall här i norr. Ofta finns det ett intresse och en efterfrågan bland barn och ungdomar som vill träna, men ledarbristen begränsar. Jag upplever att vi behöver försöka få till en stabilare verksamhet i föreningarna med fler grupper. Ofta är verksamheten i föreningen beroende av en eller två ledare och när den ledaren flyttar, börjar plugga eller får ett nytt jobb så står man där och behöver lägga ned alla grupper. Så, jag tror vi måste bli bättre på att engagera föräldrarna och tänka mer långsiktigt. Det fungerar åtminstone bra i många andra gymnastikdiscipliner och idrotter! Jag tror många föräldrar tycker det är lite läskigt för att man inte vet vad det är, men tröskeln är inte så hög som man tror. Man har chansen att växa med sin grupp och nu finns bra utbildningar. Vi behöver också bli bättre på att uppmärksamma allmänheten och föreningarna om att det här finns.

Det finns helt klart fler killar än tjejer inom parkour och tricking. Vad har du för tips till de tjejer som vill börja träna?

Jag vill säga att alla är välkomna och att vi tycker det är väldigt kul när tjejer vill komma och träna!

Tack David!